En regering är inte god. En regering vill ha makt.

När nu regeringen vill hindra oss medborgare från insyn i rättsystemet digitalt, är det första steget på en vandring mot en odemokratisk maktutövning.

 

Pressmeddelandet från regeringskansliet om att på nytt utreda grundlagsändringar kom lägligt till skolavslutningar och sommarlov. Den tiden när svenska folket helst vill sitta ute och grilla, dricka rosé och bara njuta.

 

Nåväl regeringens förslag innebär än mer omfattande inskränkningar av offentlighetsprincipen och yttrandefriheten än det förslag som stoppades i riksdagen förra året, påpekar kampanjen Stoppa Grundlagsändringen och fortsätter:

”Nu kan alla former av databaser där det går att söka i offentliga handlingar om olika rättsliga prövningar komma att förbjudas.”

 

Detta kommer att drabba bland annat journalister som använder de digitala databaserna i sitt arbete.

 

Journalistförbundet som är kritisk till att frågan åter ska utredas skriver i en kommentar:

”Vi tyckte att det tidigare beslutet var bra. Problemet är att en inskränkning riskerar att få träff även för databaser som tillhör traditionella medier,” säger Journalistförbundets ordförande Ulrika Hyllert.

 

Förra gången regeringen ville inskränka offentlighetsprincipen var för att pinpointa den då kontroversiella databasen Lexbase.

 

Databasen har under drygt tio år samlat in offentliga handlingar från Sveriges alla domstolar. De helt lagliga offentliga handlingarna publiceras på sajten i originalskick.

 

I till exempel brottmål framkommer vilken typ av brott det rör sig om, var brottet utfördes, vilket straff det blev, adresser samt vilka försvarare och åklagare som varit engagerade i det aktuella ärendet.

 

Vittnen, brottsoffer och personer under 18 år går det däremot inte att söka på i den här databasen.

 

Till skillnad från andra rättsdatabaser får även privatpersoner access till Lexbase. Något som särskilt gynnar kvinnor som på detta sätt kan bli sina egna väktare.

 

Om en kvinna träffar en okänd man på en dejtingsajt, i en bar eller någon annanstans, kan hon kontrollera i databasen. Hon kan se om mannen ifråga är dömd för exempelvis sexualbrott.

 

Därmed kan hon välja att avstå från vidare kontakt med mannen ifråga.

Hon kan genom sin aktiva handling undvika att bli ett nytt offer i sexualbrottstatistiken.

 

Kloka riksledamöter sa nej till att stänga ner Lexbase förra året.

 

Men nu agerar den feministiska regeringen som en efterhängsen karl som till varje pris vill ha makten över kvinnan.

Nu är det alltså inte bara Lexbase som ska stängas ner, utan alla andra databaser också!

Och detta i en tid då våldtäkterna ökar.

 

Statistiken från BRÅ, Brottsförebyggande rådet, talar sitt tydliga språk. Under 2018 anmäldes 22 500 sexualbrott, varav 7 960 rubricerades som våldtäkt.

Av dessa anmälningar personuppklarades 5 440 och 26 procent straffades.

Antalet våldtäktsbrott har på ett år, mellan 2017 - 2018 ökat med nära 600.

Ytterligare 600 kvinnor har tvingats till sex på bara ett år i jämställdhetens Sverige och under en ”feministisk” regering.

 

Bakom varje siffra finns en kvinnokropp som utsatts för våld. En kvinnosjäl som blivit märkt för livet.

 

Lexbase har utgivningsbevis och en ansvarig utgivare. Det innebär att sajtens ägare måste leva upp till Tryckfrihetsförordningens och Yttrandefrihetsgrundlagens regler och etik.

 

Datasajter har fått kritik för att den personliga integriteten kränks.

Kritikerna menar att en straffad som avtjänat sitt straff ska kunna röra sig fritt i samhället utan att misstänkliggöras resten av sitt liv.

 

Men sedan 1766, alltså i drygt 250 år har straffades namn varit offentliga på tingsrätter runt om i landet. Vem som helst kan begära ut dessa offentliga handlingar. Med digitaliseringen har dessa handlingar gjorts ännu mer tillgängliga.

Två intressen står alltså mot varandra. Att skydda de manliga dömda sexualbrottslingarnas integritet eller att skydda kvinnors liv och kroppar.

För en feministisk regering borde valet vara enkelt.

 

Helene Bergman

Journalist och feminist